En svag magimpuls att gå in i Polen

Avfärd kl: 07:20

Längd: 15,7 km

Tid: 02"17"58

Antal steg: 16 448

Väder: Växlande solsken. (Bra uttryckt Martin. Jobb på vädret nästa?) Varmt.

Kläder: Fox-dojjorna, Svarta Nike-träningsbyxor och svart Fox-t-tröja.

Vikter: 1 kilo på varje fotled och 1 kilo på varje handled.

Hemma igen. Tisdag morgon. Upp tidigt. På med vikterna. Snöra skorna. Ut och gå i stan. Innan turisterna hunnit till Paddans biljettkassa. Fy fan va skönt. Faktiskt. Det är något med stan. Såklart. Jag älskar ju Göteborg. Som en förälder älskar sitt nya hus som barnet bor i. Känn på den.

Jag längtade riktigt mycket efter Långa Hisingen så det var det FÖRSTA jag tog mig för. Underligt att man kan skapa ett sådant beroende hos sig själv så att man faktiskt LÄNGTAR efter att gå en runda. Eller så är det inte konstigt alls. Hm.

I höjd med Stigbergstorget hade någon, som alldeles för vanligt, valt att dekorera (mycket diplomatiskt uttryckt) staden, eller något som tillhör staden - i det här fallet två brevlådor - med lite kladd. Den ena var väl en rätt standardmässig tag, en sådan som jag faktiskt mest tycker förfular och förstör. Men den andra, det var väldigt mycket trevligare.

"Kärlek".

Sådant får ni gärna skriva mer. Ni som sysslar med det där. Det fungerar väldigt bra i min skalle.

Notera den halva burken med sötsur sås som man tydligen får på köpet. Eller... är det DET som är "kärleken"? Att den första lådan är själva ägandeformen och den andra en liten gest, från tagaren/konstnären/förstöraren, för att ytteligare skapa lite uppmärksamhet? Det vore ju för JÄVLA roligt om det var fallet men tyvärr är nog inte "konstnären" (vill egentligen inte kalla tagare det) och Sötsur Sås-Robin Hood samma person. Och självklart är tanken dum, men det hade varit så coolt. Om någon gick till en kina-restaurant och köpte 50 burkar med sötsur sås innan han eller hon ramlade ner på stan för att kladda.

Nog fan skulle det funka. ;-)

När jag gått över Älvsborgsbron, vilket var en riktig upplevelse, den där aha-upplevelsen jag hoppades få när jag kom hem till stan igen efter en veckas frånfälle (Jag tog en bild men den blev så jävla suddig för jag hade haft något oklart på linsen på mobilkameran (se oven också, sorry för det), att det nästan inte gick att se. Mycket talangfullt.) så såg jag en ny skylt som trafikkontoret satt upp och någon hade skrivit det självklara på den, för att liksom förtydliga:

Känner inte ni också att ni känner kärlek till ordet "HORA!" och en svag magimpuls att gå in i Polen när ni ser ordet "Miljözon"?

Jag menar "utsläppsgränser för tunga fordon". Det rycker ju i högerarmen direkt.

Sedan sprang jag på en pickup med Viper-fälgar. Det är något med den kombinationen jag gillar. Men det är ju faktiskt så att det finns en version av pickupen som heter Dodge Ram SRT-10 som har MOTORN från en Viper också, så det är ju lite småfånigt att bara ha fälgarna, men hey.

Det hade räckt för mig. Jag gillar pick-uper. Stora saker som rör sig är roligt.

För kolla hur ENORM den är. Här bredvid en Smart Roadster. I och för sig en jävligt liten bil men det ser för jävla kul ut ändå. Bara fälgarna är nästan lika höga som Smarten...

Sist men inte minst för idag så hittade jag en polo, en rätt vanlig sådan men som någon - med allra största sannolikhet en tjej - hade piffat till med lite vinterfix/racingdetaljer. Kolla den rosa rattmuffen men framför allt: de rosa bältesskydden! Jag visste inte ens att såna FANNS i rosa. Mycket... fint. Charmigt på något fånigt sätt.

Tänk de faktiskt inte finns? De rosa bältesskydden. Om hon (för ni måste hålla med mig, det MÅSTE vara en hon) har SYTT racedetaljer i rosa till sin Polo. Helt galet coolt. Bisarrt och aningen bårderlajn oklart men ändå...

Hörs imorgon. Då skall jag återupptäcka en annan del av stan.

Boom!